Inte så farligt som jag trodde…
Nu har jag tränat på 2 stycken som fått leka tävlingsledare, som inte träffar Qaxi så ofta som Lena och Husse. Då var det inte alls lika jobbigt. Blanda dock inte in några apporter 😉 Men det kändes skönt. Då borde det inte vara något större problem med tävlingsledare på tävling. Testade faktiskt även tandvisning igår. Sådan där sak som man glömmer bort att träna 😉 Men Qaxi satt fint kvar vid sidan 🙂
Så nu är det nog bara att träna på som vi gör helt enkelt. Fortsätta jobba med att apporten inte ska va värd så himla mycket. Och fortsätta med lugn och koncentration i lydnaden. Ska nöta lite extra på läggande under gång tekniken.
När allt ser ljust ut från alla håll och kanter så får man andra bakslag :/ Efter ganska många oroliga platsliggningar i vår har Qaxi förknippat platsen med något olustigt och kan helt plötsligt smyga upp för att gå till mig. Så nu blir det många platsliggningar med trygga lugna hundar en tid framöver.
Hon är ju lite känslig så över lag även i vardagen. Om någon hund gör något den inte får så blir hon lätt låg och vill helst komma till mig och tycker livet är allmänt hemskt. Eller så är hon bara väldigt känslig för min sinnesstämning… och känner när jag ogillar något. Även fast det är en annan hund det handlar om. Jaja, många trygga platsliggningar. Så får vi lite pö om pö lägga in lite “jobbiga” saker. För vill att hon ska kunna hantera det och ändå ligga kvar.
Längtar mest till kvällens lydnadspass 🙂 Då ska vi äntligen få träna på lite hopp! Vi har ju inte haft tillgång till något hinder på länge. Så det kan vara bra att fräscha upp minnet hos Qaxi 😉