Man vågar ju inte riktigt ropa hej förrän man kommit över bäcken… men… viska kanske jag vågar i nuläget? 😉

Upplet är något som Qaxi och jag har kämpat med i urminnes tider. Oj oj. Som vanligt med Qaxi, som inte fungerar som den typiska hunden = man kan inte träna som man brukar med dom flesta hundar… Måste jag vara väldigt eftertänksam och analyserande. Oj vad den hunden lär mig mycket 🙂

För ca 1 år sedan gjorde jag större förändringar i uppletet som gjorde att vi faktiskt kunde utföra det iaf 😀 Ingen var lyckligare än jag. Men det har aldrig känts helt perfekt. Även om det var milvis skillnad från innan. Ibland fick vi bakslag. Har testat lite olika grejer. Vissa saker har jag konstaterat fungerar inte alls. Men så nu när jag körde igång uppletet ordentligt igen efter sommaren (och skadade trampdynor) kände jag att jag vill få till det där sista. Så dags att fundera lite extra. Viktigaste är. VARFÖR. Varför gör hon som hon gör? För att komma på en bra lösning måste man kunna svara på den frågan!

Och när man svarat på den frågan, måste man svara på nästa. Vad gör vi åt det?

Så, i måndags vallade vi en uppletruta. Så skulle jag prova göra en liten förändring. En förändring i avlämnandet hade jag kommit fram till kanske kunde vara lösningen. Ibland måste man ju prova lite olika saker, för även om det kan låta bra i teorin är det inte säkert att det fungerar 😉

Sagt och gjort. Qaxi utförde nog sitt bästa upplet någonsin. 3 grejer på 60-70 m djup. Första skicket klarar hon alltid galant. Det är när vi kommer till 2, 3 och 4… som det ställer till det för oss. Men hon var som på första skicket på alla skick :cool2: Matte smått i chock och lyckligare än lyckligast. Har alltid varit en viss tvekan i dom andra skicken innan.

En liten paus. Så var jag ju tvungen att prova igen. Kunde ju varit en tillfällighet 😉 Men hon utförde ett lika fint upplet som innan. Ingen tvekan i dom andra skicken här heller.

Bästa Qaxi med ett uppletat föremål !love!

Jaha, hade vi en ovanligt bra dag eller? 2 dagar senare var jag bara tvungen att prova igen. Samma resultat igen. Själv svävade jag på små moln… 😉 Körde två upplet även då. Med en paus emellan. Sista tog jag tre fantastiskt roliga saker. För att känna henne lite på pulsen. Men det fixa hon också galant.

Så nu viskar jag HEJ! Så får jag köra på och se om jag vågar ropa hej om ett tag 😀