Träningen gick hyffsat bra ett tag… trodde ju vi skulle ut och tävla i höst 😉 Men sedan insåg jag att det fattas något för att få ihop det. Och jag är inte den som ger mig ut och tävlar med en hund som inte är redo! Så är det. Och oj vad jag har funderat över den lilla hunden 😉 Och andra med mig 😉 Har många gånger känt att utebliven belöning inte riktigt funkar. Och det har jag fått bekräftat. Det funkar inte på Qaxi!

Sen är jag ett riktigt belöningsfreak… :O Vilket inte gynnar Qaxi i längden har jag med fått lära mig.

Svårt när man lever i en hundvärld där allas lösningar på “problem” är: Motivera mera! Bättre belöningar! o.s.v.

Tur jag har en mycket tålmodig (och världens bästa!) uppfödare som låter mig begå mina misstag och sen fångar upp mig och ger mig en rejäl knuff i rätt riktning!

Egentligen kanske jag helt enkelt har begåvats med den hund jag alltid drömt om att få ha?
En hund som vill och vill och vill i all oändlighet? Jag tror det! Jag har bara inte vågat tro på det. Underbara hundunge! !love!

Något vi har gjort mer än att fundera i höst, är att vi har börjat träna Räddning! Både matte och Qaxi tycker det är skitkul rent ut sagt! I början av december ska vi göra inträdesprov. Då får vi se om vi klarar det så vi kan börja våran långa utbildning mot Räddningshund! 😀