I helgen åkte Lena och jag upp till Örebro. Då passade vi på att låta hundarna gå i ruiner. Väldigt nyttigt för hundar, även de som inte ska bli räddningshundar 🙂 Och för Qaxi är det alltid bra att springa i dom, vare sig hon söker eller ej. Kan se en skillnad på Qaxi från i början när hon gick i ruiner och nu. Hon har aldrig haft det speciellt jobbigt att ta sig fram där. Bara vissa saker som var lite jobbiga i början. Hon har alltid fått lösa sina problem själv i ruinerna. Tagit sig över utan lockande eller pockande. Så har jag alltid gått ganska korta svängar i början. Hinner det inte bli så jobbigt för dom. Tror det är väldigt bra att hundarna får våga ta sig fram genom/över något av sig själv. Då växer modet och självförtroendet!

Det gäller att vara smidig! 🙂

Qaxi tar sig fram väldigt lätt och smidigt, men är förståndig i ruinerna, vilket jag uppskattar. Risken för skador minskar mycket mer än dom som springer utan att ens tänka på vart dom sätter tassarna.

Ju tryggare hon har blivit i miljön, ju mer vågar hon! Här ett hopp utan att tveka det minsta. Något hon nog inte skulle gjort dom första gångerna vi gick där 😉

Fina benlyft här! 😉

Smilla är av det försiktigare slaget. Hon vågar på sin höjd gå upp på kanten så hon iaf kan hålla koll på oss. Hon vill alltid ha koll på läget 😉

Självklart fick Qaxi även ett träningspass 🙂 Fick bli i både ruinerna och lite yta. Vi la även in en hög figge som hon löste ganska så fort 🙂

Här kan ni se när Qaxi söker och markerar: